Om trängselskatt och respekt...

Alliansen har lanserat ett förslag till trafikpolitisk lösning för Stockholm. Huruvida det är ett seriöst förslag eller bara ett sätt att gräva ner frågan för en tid framöver,utan att använda ordet utredning, återstår att se.
Och som de flesta kompromisser har förslaget den egenheten att i stället för att skapa några nöjda och några missnöjda, så är nu alla missnöjda.

Undantaget Filippa Reinfeldt, en av trängselskattens värsta kritiker, som nu av någon outgrundlig anledning är helnöjd.

Och Axen-Olin som skall finansiera Förbifart Stockholm med det som hon före valet var så bombsäker på var en förlustaffär.

Men så går det när prestigen är så mycket viktigare än sakfrågan.

Ett av inslagen i förslaget är att lägga ner projektet Citybanan, Stockholms Hallandsås-projekt, 6-7 år i byggtid och nu projekterat till kostnaden 13,7 miljarder.

Återupptaget är ett tidigare avsågat projekt, tredje spåret över den s.k. getingmidjan. Avsågat p.g.a. svårigheter att ta sig förbi Riddarholmen och Centralbron.
Kostnadsberäknat till 4-5 miljarder.

Jag vet inte om det utreddes förra gången, men jag har funderat på om det tredje spåret är en bra lösning.
Det kanske inte ens behövs, om man kan tänka sig att flytta Centralstationen. För det finns väl ingen lag som säger att Centralstationen måste ligga på Vasasgatan i City.
Skulle den lika gärna kunna ligga i t.ex. Älvsjö? Det skulle betyda att getingmidjan bara passerades av pendeln, och norrgående fjärrtåg.
Inga tåg söderut eller västerut. Hälften av Mälarbanans fjärrtåg försvinner (de som går söder om Mälaren).
Skulle det kunna låta sig göras? Och billigare än 4-5 miljarder? Andra negativa eller positiva konsekvenser?

Funderar vidare.